ÄR så sjukt irriterad på smågrejer den här veckan. Stressen och nojan över arbetsproverna gör att man blir extremt känslig på alla andra områden också. Hemma hos oss funkar städningen och sånt ganska bra. man ska inte klaga lixom, det kunde varit waaay worse.
MEN
det är typ jag och linnea som städar, putsar, plockar om inte någon säger att de andra ska hjälpa till. INGET händer om vi inte säger något eller är i samma rum såa tt vi kan se och typ berömma. MANBAH, applåd för att du går med soporna och talar om det? eller "TACK" för att du diskar din skitiga stekpanna. klapp på huvudet för att din kopp står i diskmaskinen, "vad DUKTIG du är"
ingen som helst initiativförmåga. HUR JÄVLA KUL ÄR DET ATT LÅTA SOM EN SUR MORSA FÖR ATT NÅGOT SKA HÄNDA? jag är ingens mamma och vill definitivt inte bli en tjatig sådan för någon som redan har en egen morsa. PLUS att den här veckan sitter jag och linnea med arbetsprover 24/7 och dom andra har vanliga projekt, ändå är det vi som får fixa vardagsstädningen när vi kommer hem/är på lunchrast. FETT KUL GREJ! not? Jag hatar mig själv när jag är irriterad och vill inte vara sur och gnällig. tycker det är så sjukt respektlöst bara.
och hur kan du veta hur en sur mora låter.......???? Har du någonsin hört en sådan?
SvaraRaderaDin evigt glada, pigga och sparlliga mor